Hälsporre – plantarfasciit

Hälsporre (plantarfasciit) – ont i hälen

• Plantarfasciit
• Hälsporre
• Symtom vid hälsporre
• Orsak till hälsporre
• Vilka får hälsporre?
• Så här ställs diagnos
• Prognos vid hälsporre
• Undvik och förebygg
 

Plantarfasciit

Smärta, värk eller ömhet under hälen är ett mycket vanligt besvär. Smärtan beror på skada i fästet för plantarfascian (bindvävsstråk) på fram- och undersidan av hälbenet (calcaneus).

Plantarfascian är en stark vävnad som löper från hälbenet, fram under foten och fäster på basen av tåbenen. Detta bindvävsstråk hjälper till att behålla hålfotens båge och utsätts för stor kraft, särskilt i dess relativt smala fäste mot hälbenet.

Hälsporre

Vid långvarig tung belastning eller efter upprepade småskador i plantarfascians fäste kan en benbildning bildas som ett litet utskott på hälbenet. Detta benutskott är det man ursprungligen menar med hälsporre. En hälsporre kan även ses på röntgen hos besvärsfria individer varför hälsporren i sig inte anses vara orsaken till smärtan. Ett bättre namn på denna skada är istället plantarfasciit, även om det inte är bevisat att det handlar om en inflammationssjukdom.

Ytterligare namn som används vid denna skada är plantarfascialgia, plantarfasciepati och degeneration av plantarfascian

Symtom vid hälsporre (plantarfasciit)

Det är framför allt smärta man lider av vid hälsporre. Smärtan brukar vara tydligast just i fästet på framkanten och något på insidan under hälbenet samt en bit bak under hälbenet. Smärtan kan även sprida sig vidare under hälen och/eller fram under hålfoten. En del har så ont att de ej kan belasta hälen alls och en del har endast en svag irritation vid aktivitet. Vid större besvär kan det göra ont även i vila. Det är tyvärr inte ovanligt att drabbas av detta i båda hälar samtidigt. Det brukar göra extra ont då man tar de första stegen på morgonen eller efter vila. Långpromenader brukar förvärra besvären och snabba rörelser som sträcker ut plantarfascian kan öka smärtan. Att ta och trycka på plantarfasciasenan och dess fäste under hälen kan hos vissa gör mycket ont. Det brukar göra ont att belasta hälen i ståendes och upplevas lindrigare att att lyfta upp hälen lite och lägga mer belastning på framfoten. Vid stillastående förläggs ca 60 procent av kroppsvikten på hälarna och många upplever att just stillastående kan vara värre än att vara i rörelse. Har man haft besvären en period är det vanligt att det börjar göra ont i bakkanten eller utsidan av hälbenet eller utsidan mellanfot och ibland även upp längs underbenet. Detta beror sannolikt på överbelastning i dessa områden på grund av medveten eller omedveten förändrad gång- och belastningsbild. Vanligt är nämligen att hälsporrepatienter börjar gå för mycket på framfoten eller på utsidan foten för att undvika smärtan under hälen.

Orsak till hälsporre (plantarfasciit)

Skadan vid hälsporre kommer från någon form av överbelastning av vävnadsfästet. Med överbelastning menas att en vävnad utsätts för mer belastning än vad den tål. Sina vävnaders belastningstålighet kan man förbättra genom att utsätta vävnaden för successivt ökad belastning – långsam tillvänjning.

Överbelastningen vid hälsporre kan vara plötslig som vid hög acceleration eller desceleration. Exempelvis vid upphopp, landning efter hopp eller vid hastig löpning, vändningingar etc. Vanligtvis uppstår överbelastningen vid hälsporre dock över längre tid som vid exempelvis mycket gående och stående på hårt underlag, en för individen onormalt lång promenad eller användande av skor med dålig kvalitet, vanligtvis tunna och stumma i sulan.

Andra vanliga situationer där risk för överbelastning av plantarfascian kan ske är vid byte av skor (nya skor), byte av tränings- eller arbetsunderlag, för snabb stegring av träning, det vill säga för snabba belastningsförändringar.

Ibland finns det dock ingen tydlig eller misstänkt orsak till skadan. Smärtan kan börja utan att någon belastningsförändring skett. Detta är vanligare bland äldre.

Vilka får hälsporre (plantarfasciit)?

Plantarfasciit – Hälsporre är en vanlig skada. Har du inte drabbats någon gång själv så har flera i din omgivning gjort det. Man kan drabbas av oavsett ålder, men det är något vanligare att personer över 40 drabbas. Det är också vanligare att kvinnor drabbas.

Särskilt höga eller låga fotvalv misstänks kunna innebära större risk för att drabbas av hälsporre – plantarfasciit. Framför allt individer med höga fotvalv och nedsatt belastning i mellanfot där belastningen i huvudsak placerar sig i bakfoten (hälen) samt framfoten tenderar att drabbas av denna överbelastning. Vid dessa båda typer av felställning i fot kan styva dynamiska skoinlägg eller fotortoser utjämna den belastning som foten utsätts för utan att fotens naturliga svikt- och stötupptagande funktion motverkas. Läs mer om ortopediska skoinlägg och fotortoser här»

Så här ställs diagnos plantarfasciit

Det är relativt enkelt att ställa diagnos efter anamnes och klinisk undersökning. Det vill säga genom att höra bakgrunden till smärtan samt efter en standard ortopedmedicinsk undersökning av foten där man systematiskt stressar/testar de olika vävnaderna.

Slätröntgen eller ultaljudsundersökning är sällan nödvändig utan bör göras om man misstänker annan orsak till hälsmärtan eller om rekommenderade åtgärder och/eller behandlingar inte hjälpt och en osäkerhet på diagnos föreligger.

Vem ska jag söka hjälp hos för diagnos och behandling?

Då det idag finns bra behandling vid hälsporre är det är lämpligt att bli diagnostiserad av en vårdgivare specialiserad på rörelseorganens skador och sjukdomar som direkt även kan erbjuda dig effektiv behandling. Vill du ha tips på sådan i dina hemtrakter kan du klicka här: Kliniker för bedömning och behandling av hälsporre – plantarfasciit»

Prognos vid hälsporre (plantarfasciit)

Prognosen är god. Skadan brukar läka ut av sig själv. Det kan dock ta lång tid, ibland upp till ett – ett och ett halvt år (1-1½ år). Om du fortsätter med ett för skadan provocerande beteende eller belastning finns risk för längre besvär.

Det är dock onödigt att gå med denna smärta då det finns verksamma behandlingar.

Kan hälsporre undvikas eller förebyggas?

Kanske genom att:
• Stegra din aktivitet och träning långsamt.
• Använda skor som är vridstyva i sulan, har stadig hälkappa, är uppbyggda i hålfoten och har dämpning under hälen.
• Byta löpar- och promenadskor regelbundet.
• Minska i vikt om du är överviktig.
• Regelbundet stretcha hälsena och plantarfascia.
• Undvika aktivitet på hårt underlag.

Egen behandling – vad du kan göra själv om du har hälsporre»