Hälsporre (plantar fasciit) – Ont i hälen

Hälsporre kan orsaka stark smärta under hälen, i framkant av hälen eller på insidan av hälen då du står och går. Första stegen på morgonen samt efter vila brukar göra mer ont. Det smärtar eller är obehagligt att belasta hälen barfota och det känns lindrande att gå i mjuka skor. Det är inte hälsporren i sig som gör att det gör ont under hälen utan det är irritationen i senan som fäster mot och under hälbenet som framkallar smärtan i hälen. Det finns bra behandling vid hälsporre i form av stötvågsbehandling och avlastande ortoser, skoinlägg och tejpning samt kortisoninjektionsbehandling.


Hälsporre, plantar fasciit och plantar fascialgi – olika begrepp

Hälsporre är den vardagliga benämningen på smärta under hälen orsakad av skada eller irritation av plantarfascians fäste mot hälbenet, men det är egentligen inte den medicinskt korrekta benämningen på sjukdomstillståndet, se nedan. Plantar fasciit betyder inflammation i plantarfascian och plantar fascialgi betyder smärta från plantarfascian.

Plantarfascialgi

Plantarfascian löper från tåbenen bak till hälbenet därvid överbelastningen oftast uppstår Smärta, värk eller ömhet under hälen är ett mycket vanligt besvär. Smärtan beror på skada i fästet för plantarfascian (bindvävsstråk) på fram- och undersidan av hälbenet (calcaneus).

Plantarfascian är en stark vävnad som löper från hälbenet, fram under foten och fäster på basen av tåbenen. Detta bindvävsstråk hjälper till att behålla hålfotens båge och utsätts för stor kraft, särskilt i dess relativt smala fäste mot hälbenet, vid stående och gående. En överbelastning i detta fäste benämns plantar fascialgi. Vid det akuta skedet, då skadan just uppkommit samt under det närmsta 4-7 dagarna kan en inflammation föreligga i vävnaden och under denna period kan skadan kallas för plantar fasciit (-it = inflammation). Ytterligare namn som används vid denna skada är degeneration av plantarfascian.

Hälsporre – ett benutskott från hälbenet

Ordet hälsporre syftar på den bennabb eller benutskott som kan bildas ut från hälbenet vid plantarfascians fäste.

Vid långvarig tung belastning eller efter upprepade småskador i plantarfascians fäste kan en benbildning bildas som ett litet utskott på hälbenet. Detta benutskott är det man ursprungligen menar med hälsporre. En hälsporre ses ofta på röntgen hos besvärsfria individer varför hälsporren i sig inte anses vara orsaken till smärtan. Benämnningen hälsporre är därav egentligen inte det mest korrekta namnet på sjukdomstillståndet, men dock det absolut vanligaste. Därav är det benämningen hälsporre vi kommer använda på denna skadesida, trots att det sjukdomstillstånd vi beskriver är en överbelastning av plantarfascians fäste mot hälbenet.

Symtom vid hälsporre (plantarfasciit)

Vid hälsporre placerar sig smärtan oftast under insida av hälbenet samt rakt under hälen Vid hälsporre är det framför allt smärta man lider av. Smärtan brukar vara tydligast under hälen, framför allt under den inre halvan av hälbenet eller rakt under hälen och ibland på framkanten av hälbenet mot hålfoten till. Smärtan kan även sprida sig vidare bakåt under hälen eller placera sig i själva fascian löpandes i hålfoten. En del har så ont att de ej kan belasta hälen alls och en del har endast en svag irritation vid aktivitet. Vid större besvär kan det göra ont även i vila. Det händer tyvärr att man drabbas av hälsporre i båda hälar samtidigt, men det är vanligare att endast en av hälarna drabbas. Vid hälsporre brukar det göra extra ont då man tar de första stegen på morgonen eller efter vila. Långpromenader brukar förvärra besvären och snabba rörelser som sträcker ut plantarfascian kan utlösa skarp smärta. Att ta på och trycka på plantarfasciasenan och dess fäste under hälen kan hos vissa göra mycket ont. Det brukar göra ont att belasta hälen i stående och upplevas lindrigare att lyfta upp hälen lite och lägga mer belastning på framfoten. Vid stillastående förläggs ca 60 procent av kroppsvikten på hälarna och många upplever att just stillastående kan vara värre än att vara i rörelse. Har man haft hälsporre en period är det vanligt att det börjar göra ont i bakkanten eller utsidan av hälbenet eller utsidan av mellanfoten och ibland även upp längs underbenet. Detta beror sannolikt på överbelastning i dessa områden på grund av medveten eller omedveten förändrad gång- och belastningsbild. Vanligt är nämligen att hälsporrepatienter börjar gå för mycket på framfoten eller på utsidan av foten för att undvika smärtan under hälen.

Orsak till hälsporre

Skadan vid hälsporre kommer från någon form av överbelastning av vävnadsfästet för plantarfascian. Med överbelastning menas att en vävnad utsätts för mer belastning än vad den tål. Sina vävnaders belastningstålighet kan man förbättra genom att utsätta vävnaden för successivt ökad belastning – långsam tillvänjning.

Överbelastningen vid hälsporre kan vara plötslig som vid upphopp, landning efter hopp eller vid hastiga löpruscher, vändningingar etc. Vanligtvis uppstår dock överbelastningen över längre tid som exempelvis vid mycket gående och stående på hårt underlag, eller efter en för individen onormalt lång promenad eller efter användande av skor med dålig kvalitet, vanligtvis sådana som är tunna och stumma i sulan.

Hälsporre kan också uppstå vid byte av aktivitet, byte av träningsunderlag, byte av skor eller efter för snabb stegring av träning. Hälsporre kan alltså uppstå efter för snabba belastningsförändringar.

Ibland finns det dock ingen tydlig eller misstänkt orsak till skadan. Smärtan kan börja utan att någon förändring av belastning skett. Detta är vanligare bland äldre personer.

Vilka får hälsporre (plantarfasciit)?

Hälsporre är en vanlig skada. Har du inte drabbats någon gång själv så har flera i din omgivning gjort det. Man kan drabbas av oavsett ålder, men det är något vanligare att personer över 40 drabbas. Det är också vanligare att kvinnor får skadan.

Särskilt höga eller låga fotvalv misstänks kunna innebära större risk för att drabbas av hälsporre – plantarfasciit. Framför allt drabbas individer med höga fotvalv där nedsatt belastning i mellanfot samtidigt föreligger. Vid denna fottyp är belastning extra stor på den främre och bakre trampdynan samt att denna fottyp även brukar vara något stummare och rigidare än en fot med normalhögt eller lågt fotvolv är. Möjligen kan detta vara orsaken till den något högre risk att drabbas av hälsporre för individer med högt fotvalv? Vid dessa båda typer av felställning i fot kan styva dynamiska skoinlägg eller fotortoser utjämna den belastning som foten utsätts för utan att fotens naturliga svikt- och stötupptagande funktion motverkas.
Läs mer om ortopediska skoinlägg och fotortoser »

Så här ställs diagnos hälsporre

Det är relativt enkelt att efter anamnes och klinisk undersökning ställa diagnosen hälsporre. Det vill säga att genom att höra bakgrunden till smärtan samt efter en standard ortopedmedicinsk undersökning av foten där man systematiskt stressar/testar de olika vävnaderna kan skadan oftast lokaliseras och uttryckas.

Slätröntgen eller ultaljudsundersökning är sällan nödvändig utan bör göras först om man misstänker annan orsak till hälsmärtan eller om rekommenderade åtgärder eller behandlingar inte hjälpt och en osäkerhet på diagnos föreligger.

Vem ska jag söka hjälp hos för diagnos och behandling?

Då det idag finns bra behandling vid hälsporre är det är lämpligt att bli undersökt av en vårdgivare som både kan diagnostisera och direkt erbjuda någon rekommenderad behandling.

Prognos vid hälsporre (plantarfasciit)

Prognosen vid hälsporre är god. Skadan brukar läka ut av sig själv. Det kan dock ta lång tid, ibland upp till ett – ett och ett halvt år (1-1½ år). Om du fortsätter med ett för skadan provocerande beteende eller belastning finns risk för längre besvär.

Egenvård – vad du kan göra själv

Egenvård vid hälsporre kan ha god nytta. Framförallt daglig töjning av plantarfascian och vadmuskulatur rekommenderas men även minskande av stående och gående på hårt underlag och i stumma och dåligt dämpade skor.

Läs mer om egenvård »

Behandling av hälsporre

Alla som har eller har haft hälsporre vet hur ont det kan göra och hur mycket det kan påverka vardagliga aktiviteter. Det finns bra behandling vid hälsporre idag. Behandlingen syftar till att antingen avlasta den överbelastade vävnaden eller stimulera läkning av vävnaden. Avlastning av hälsporren görs med hjälp av fotortoser med djupa, styva hälkoppar, ortopediska skoinlägg eller tejpning av häl och hålfot. Läkningen kan stimuleras med stötvågsbehandling, laserbehandling eller kortisoninjektion. God avlastning och underlättande av normal gång under utläkningstiden brukar också Joyaskor ge. Joyaskon är extremt dämpad i hälen samt att den har en rullsula och många patienter med hälsporre upplever skon mycket skön och lättare att belasta normalt i.

Läs mer om rekommenderad behandling »

Kan hälsporre undvikas eller förebyggas?

Kanske genom att:
• Stegra din aktivitet och träning långsamt.
• Använda skor som är väldämpade och/eller är uppbyggda så att de ger stöd i hålfoten och för hälen.
• Byta löpar- och promenadskor regelbundet.
• Minska i vikt om du är överviktig.
• Regelbundet stretcha hälsena och plantarfascia.
• Undvika aktivitet på hårt underlag.


Gå vidare till egenvård »

Gå vidare till rekommenderad behandling »

Gå vidare till kliniker »